Avsättningskriget mot Magnus 1363-1371

[Aptrgangr]

Avsättningskriget mot Magnus 1363-1371

Krig mellan:Kung Magnus Eriksson och Albrekt av Mecklenburg. Albrekt stöds av svenska stormän som vill avsätta Magnus. Magnus har stöd av sin son Håkan, som är medregent i Sverige och kung av Norge.
Fältslag:Slaget vid Gataskogen den 3 mars 1365
Freder och stillestånd:Stilleståndet i Jönköping i juli 1364 (Ålholmstraktaten under sommaren 1366) Stilleståndet i Lödöse den 1 juli 1370 Stilleståndet i Sollentuna den 15 april 1371 Freden utanför Stockholm den 14 augusti 1371
Konsekvenser:Albrekt av Mecklenburg blir svensk kung.

År 1363 börjar herremännens konspirationer gå ut över kungarna. De olyckor som har inträffat på senare tid, bl.a. förlusten av Skåne och Blekinge, skylls på en sammansvärjning mellan Magnus och hans son Håkan.
Svenska herremän reser till Tyskland för att finna en "lämplig" kandidat till tronen, sannolikt menas här en person som är beredd att gå i rådsaristokratins ledband. Efter en del sökande finner man Albrekt av Mecklenburg, den yngste sonen till Albrekt den äldre av Mecklenburg, Magnus systerson. Det står dock klart att det kommer att krävas militära resurser för att vinna Sveriges krona. På midsommardagen sluter man därför ett förbund med nordtyska furstar och Hansan. Bland de nordtyska furstarna märks greve Henrik av Holstein samt furstarna Bernhard och Lorenz av Werle. I förbundsavtalet stadgas att herrarna skall ställa upp 1 200 riddare och svenner, Hansan skall ställa lika många silvermark samt nödvändigt antal utrustade och bemannade fartyg 173 till förfogande för fälttåget. Med tiden drar sig dock flera hansestäder ur operationen och till slut återstår endast Lybeck, Stralsund, Wismar och Rostock.

År 1363
Under hösten sprider sig nyheten att Valdemar Atterdag begivit sig ut på en längre utlandsresa. Detta skapar ett utmärkt tillfälle för operationen, eftersom man nu är garderad mot dansk inblandning i den kommande konflikten. Den 10 november seglar Albrekt av Mecklenburg med svenska stormän och ca 1 600 soldater från Warnemünde mot Sverige. Man passerar Kalmar och Borgholm på Öland, som är pantsatta till holsteinarna respektive Hansan, och kommer till Stockholm den 29 november. Stockholms borgare svär omedelbart Albrekt trohet.
Magnus och Håkan befinner sig i Östergötland när underrättelsen om Albrekts landstigning kommer och rustar omedelbart till strid. För att försvara norra ändan av vägen genom Holaveden anläggs fästet Svaneholm på en ö i Kilarpssjön.

År 1364
Den 15 februari väljs Albrekt av Mecklenburg, helt i strid med gällande lag, till svensk kung. Den viktigaste invändningen mot valet är att Albrekt inte var svensk och därför inte, enligt lagen, kunde väljas till svensk kung.
Vår detaljkännedom om striderna och expansionen av Albrekts makt är minst sagt begränsad. Enligt vad greve Henrik av Holstein den 14 mars gjort gällande har 150 riddare och svenner tagits tillfånga. Vi vet också att Albrekt under året intar Örebro slott och det befästa Stora Sundby vid Hjälmarsund. Magnus och Håkan lider brist på fästen, i det svenska kärnlandet är endast Varberg, Axvall och Svaneholm i deras händer. I Finland sitter den albrekttrogne Nils Turesson Bielke på Viborg, men Åbos besättning står på Magnus sida. Svaneholm faller inom kort efter sex dagars belägring. Efter Svaneholms fall ingås sannolikt ett stillestånd och i juli ingås ett fördrag i Jönköping, enligt vilket stillestånd skall råda året ut. Under stilleståndstiden skall Magnus och Håkan behålla Västergötland, Värmland och Dalsland.
Under hösten bryter kriget åter ut. Albrekt går över till Finland och inleder i oktober en belägring av Åbo slott. Belägringen leds av Albrekt själv, bland deltagarna märks Nils Turesson Bielke som sedermera stupar under ett utfall från slottet.


År 1363 beslutar sig de svenska stormännen för att avsätta Magnus Eriksson. De utser Albrekt av Mecklenburg till ny kung och hösten samma år seglar Albrekt med en här mot Sverige.

År 1365
Magnus och Håkan har under år 1364 börjat organisera sig till motstånd och i början av året har man samlat en här bestående av västgötar och norrmän. Hären marscherar mot Arboga där man utfärdar en proklamation mot Albrekt den 27 februari, som uppmanar folket att ansluta sig till kampen mot de utländska herrarna. Vilken anslutning Magnus och Håkan får vet vi inte, men marschen går vidare mot Västerås. Stockholm är uppenbarligen det första målet för dem, men när deras förtrupper kommer fram mot Enköping möter de Albrekts stridskrafter vid Gataskogen. Under Albrekts vistelse i Finland leds hans trupper i Sverige av Karl till Tofta, som är lagman i Uppland, samt befälhavare på Stockholms slott och marsk.
Slaget står den 3 mars och blir ett rent nederlag för Magnus och Håkan. Enligt en samtida mecklenburgsk propagandaskrift har mecklenburgarna en mycket liten styrka, under ledning av Herman von Ouwen, medan Magnus förfogar över en stor styrka. Detta kan vara uppdiktat för att försköna hjältemodet på den mecklenburgska sidan. Magnus blir tillfångatagen under slaget och förs till Stockholm som fånge, Håkan såras svårt men lyckas ta sig från slagfältet. Efter slaget går Magnus och Håkans styrkor tillbaka till Västerås och Arboga, där de blir liggande. Albrekts hövitsman på Nyköpingshus, Raven von Barnekow, för under sommaren förhandlingar med företrädare för dessa styrkor.
Efter segern ansluter sig huvuddelen av de svenska stormännen till Albrekts läger. De tyska riddare som har skaffat Albrekt den militära segern blir nu ett stort problem. När ersättningar skall betalas ut saknas kontanta medel och mer än hälften av riket måste tills vidare pantsattas till tyskarna.
Under juni månad faller Åbo slott, som tappert försvarats för Magnus räkning av norrmannen Narve Ingvaldsson.

År 1366
I början av året är Håkan åter redo att engagera sig i kampen mot Albrekt och går mot Öland, där han lyckas inta Borgholm. En nyhet för året är att Håkans svärfar, Valdemar Atterdag av Danmark, går in i striderna. Under våren bryter en dansk här in i Sverige. Styrkan står under befäl av Valdemar Atterdags trogne bundsförvant hertig Erik av Sachsen. Norra Halland samt Kinds och Marks häraden ockuperas snabbt och ett flertal fästen anläggs i de ockuperade områdena. Samtidigt inleder Valdemar själv en belägring av Kalmar. Albrekts situation är nu prekär, med både Danmark och Norge mot honom är det ovisst hur kampen skall sluta. I detta läge inleder Albrekts far, Albrekt den äldre av Mecklenburg, förhandlingar med Valdemar, som genomförs på Ålholms slott i Danmark. Genom att lova Valdemar stora delar av Sverige får han för tillfället Valdemar att dra sig ur kampen om den svenska kronan. Det svenska rådet godkänner inte Albrekt den äldres fördrag med Valdemar, men det skänker Albrekt den yngre värdefull tid.

De båda krigarna har daterats till åren 1350-1375 av Andreas Lindblom och finns avbildade i Björsäters kyrka. Över ringbrynjan bär krigarna en armerad surcoat försedd med en mängd mindre plattor. De små plattorna ökar rörligheten, jämfört med stora plattor. Plattorna sitter sannolikt på insidan och vi ser mönstret som de bildar på plaggets utsida.

År 1367
Kriget fortgår detta år men vi lider brist på information om krigshändelserna, en av de få kända händelserna är att Albrekt under året lyckas återerövra Borgholm och Öland. På det storpolitiska planer slår sig hansestäderna samman i den s.k. kölnfederationen och beslutar sig för att angripa Danmark och Norge.

År 1368
Albrekt av Mecklenburg, hans far och hans handgångne män ansluter i februari till kölnfederationen. I april lämnar Valdemar Atterdag sitt rike för att företa en fyraårig utlandsresa och kort efteråt kommer kölnfederationens angrepp. Köpenhamn intas, de norska kusterna härjas och Albrekt av Mecklenburg går söderöver med sin här. Han tar Finnveden, som tidigare varit i danska händer, och inleder en belägring av Helsingborg.
En vapenvila mellan Norge och hansestäderna ingås under året.

År 1369
Hansestäderna drar sig under året även ur kriget med Danmark. I och med detta tvingas även Albrekt av Mecklenburg att dra sig ur det danska kriget.

År 1370
Missnöjet med Albrekt och de tyska herrarna är nu omfattande i Sverige. Birgittinmunken Andreas Lydekini skrev kring år 1400: "Då slog sig rovfåglarna ned på bergens toppar, ty tyskarna förtryckte landet under många år." Samtidigt som det folkliga missnöjet ökar står Albrekt utan hansestädernas stöd och Håkan, som ser en möjlighet att besegra sin antagonist på slagfältet, rustar. Ett kort stillestånd sluts under sommaren mellan Håkan och Albrekt i Lödöse men vi känner inte till några stridshandlingar under året.

Denna bild av en riddare i katedralen i Bamberg dateras till ungefär år 1370. Riddaren får stå modell för hur de högt uppsatta krigarna under Avsättningskriget mot Magnus kunde se ut. På bilden bär han en metallplatta tillsammans med platan, den plåtförstärkta västen. Bröstplattan utgör en övergång till bröstharnesket. Den okände riddaren har också de tidstypiska kedjorna på sin bröstplåt, en kedja för svärdet och en för dolken.

År 1371
I början av året startar ett uppror mot Albrekt i Svealand. Vår kunskap om upproret är mycket bristfällig men i april står en stark bondehär framför Stockholm. Vi vet att minst 10 riddare och 18 väpnare finns i upprorsarmén, som för övrigt består av "klerker, köpmän, bönder och bokarlar".
Paniken sprider sig i Stockholm, Albrekt själv befinner sig i Tyskland och Karl Ulfsson, Albrekts marsk, och Bo Jonsson Grip, Sveriges rikaste och mäktigaste man, tvingas reda ut situationen. De beger sig ut till upprorsarmén och lyckas den 15 april sluta ett stillestånd med upprorsmännen i Sollentuna.

I juli kommer Håkan till Stockholm med sina styrkor efter att ha marscherat upp genom Västergötland. Han slår läger norr om staden, enligt sägnen där Kungsstensgatan i dag går. Allt är nu upplagt för en stor batalj, men denna uteblir och i stället inleds förhandlingar. Dessa slutar med att Magnus släpps fri ur sin fångenskap och att Albrekt erkänns som svensk kung. Magnus tillerkänns större delarna av Värmland, Dalsland och Västergötland som försörjningslän, som alltså i praktiken kommer att förvaltas från Norge. En möjlig förklaring till denna antiklimax är att stormannagrupperingarna bakom Håkan respektive Albrekt kommer överens om hur riket skall styras på för dem förmånligaste sätt. En vecka innan det slutliga fredsavtalet undertecknas tvingas Albrekt skriva på en kungaförsäkran som i princip gör honom maktlös.


Magnus Eriksson och hans son Håkan tar till vapen för att försvara sin rätt till kronan mot Albrekt av Mecklenburg och de svenska stormännen. Kriget går inte bra för Magnus. Olyckorna kulminerar när han lider ett svårt nederlag vid Gataskogen år 1365 och tillfångatas.

Avsättningskriget mot Magnus 1363-1371